Fördommar på tub
Jag står på tunnelbanan när två äldre kostym-Nissar kliver på. Den ena har skepparkrans och den andra bred, skruvad mustasch. De har varsin portfölj och pratar oavbrutet om finanskrisen. Min dotter börjar plötsligt gallskrika. Folk vänder sig om och herrarna som står närmast slutar prata. Jag väntar på en otrevlig kommentar, då jag uppfattar männen som i "glappet mellan barn och barbarn åldern". För gamla för att minnas hur det var att ha småbarn och något för unga för att ha fått egna små gaphalsar till barnbarn. Självklart lyckas jag tappa nappen på tunnelbanegolvet och när jag ska sätta in reserven som jag haft i fickan, kommer jag på att jag haft nycklar o skit där och börjar desperat tvätta nappen i min ramlösa för att åtmindstånde döda några bakterier.
Då skiner plötsligt skepparkransen upp; "se där, det gäller att vara street smart!".
Jag ler och nickar. Imponerad av gubbens ordval.
- Vad heter hon? undrar muschen.
- Meja, svarar jag (jag vet, jag kläckte det).
- Maja?
- Nej, Meja. Som artisten hon som sjöng..aa en artist (jag ångrar mig, han lär ju varit 40+ då o han ser inte ut att vara så musik intresserad heller).
- Aha "all about the money all about the..."
Skepparkransen nickar förtjust.
- Vad fint, fortsätter muschen.
Vi hoppar av tuben och jag inser vilka fördommar jag hade.
