Dagen
Linda och jag har panikshoppat idag. Vi är bra, de flesta hinner inte ens börja på 10 minuter medan Linda och jag enbart hade 10 minuter på oss innan butikerna stängde och båda hann handla både en och fyra påsar. Nu har jag massa fina kläder. Härligt.
Hörs imorgon.
/Evelina
Snart så.
Idag frös jag nästan när jag cyklade mellan jobben! Jag hade i och för sig knäppt upp jackan för att underlätta nerkylningen och känslan av kall härlig höst så visst, lite fusk var inblandat. Men känslan var härlig!
Säljare?!
- Alltså, vi är ju bäst på detta området, det vet jag att de andra företagen också tycker.
Han ringde upp ytterligare än gång idag och då lät samtalet såhär.
- Hej, vi pratades vid igår, fick du offerten jag skickade?
E - ja
- Ja, jag ville bara ringa för att säga att vi är dyrast. Men det är för att vi är bäst.
E - Okej
- Jag ville bara säga det, tack och hej.
Att flytta isär.
Linda tycker det är sorgligt och avslutar gärna alla våra samtal (i snitt fem om dagen) och möten (två ggr varje dag) med ett melodramatiskt 'Farväl Evelina, tack för denna tid'. Själv är jag inte lika orolig eftersom Linda är den mest sällskapssjuka människan jag känner. Jag förväntar mig nästan att hon kommer hit inatt bara för att hon inte vill vara ensam och saknar ett varmt täcke att sticka in sina iskalla fötter under samtidigt som hon snarkar förnöjt.
Robin och jag firade tre år igår, elle firade är nog att ta i. Vi tänkte först köpa ngt till varandra men sen glömde vi det, sen skulle vi gå ut och äta men det hann vi inte så det slutade med att vi gav varandra en komplimang. Lagom fint och dessutom billigt.
True Blood
Morgonrutin
Linda och jag har väldigt olika rutiner på morgonen, jag tänkte att ni ska få ta del av dem.
Allt börjar på kvällen innan:
L - (stressad) När ska du upp imorogon?
E - Sju kanske.
L - Shit, jag ska vara på jobbet vid åtta, då måste jag upp (räknar på fingrarna) tjugo över fem.
E - Va, varför så tidigt?
L - Jag ska duscha.
E - Ok
L - Fan, då får jag bara sova (räknar på fingarna) sex timmar inatt, jag kommer vara aptrött imorgon.
Nu förflyttar vi oss till nästa morgon, min klocka ringer vid sju och jag masar mig upp och finner Linda utan kläder framför spegeln, mascara i en hand, tandborste i den andra.
E - Skulle inte du vara på jobbet vid åtta?
L - Jo, jag blev försenad.
E - Vad har du gjort sen tjugo över fem?????
L - Duschat, plockat ögonbrynen lite ditten och datten.
E - Okej men vilket tåg ska du ta?
L - Det som går vid sju.
E - Klockan är fem över sju
L - Fan!
Sen går det runt en halvtimma till innan Linda och jag lämnar lägenheten samtidigt för att gå till våra resp jobb.
Det som egentligen är roligt med denna dialog är att den utspelar sig varje morgon, det enda som förändras är hur tidigt Linda ska upp, på måndagen är det inte så tidigt men blir tidigare och tidigare för varje dag eftersom hon aldrig hinner till jobbet så tidigt som hon har tänkt från början och därför har taktiken att ju tidigare hon går upp desto större chans att hon kommer till jobbet i tid. Vilket är en taktik som inte funkar i Lindas fall, ju längre tid hon har på sig ju långsammare går allting.
Tilläggas ska att Linda bestämmer sina egna arbetstider så hon kommer aldrig 'för sent'.
Over&Out
Matförgiftning
I tisdags satt jag godan ro i min favorit-badrock (som är Lindas) och smörjde in mig med fenuril (för mkt torr hud) när Linda rusar in, slänger sig på toaletten och börjar kaskadkräkas. Det visar sig att hon har blivit matförgiftad. Fösta symptomen kom på jobbet där hon kräktes x antal gånger. Hon fick sedan hoppa av tåget för att kräkas i papperskorgar och dessutom be taxin hem stanna ett flertal gånger. Tur att jag har mina örpnproppar så jag kunde sova gott hela natten medans Linda pendlade mellan sängen och toaletten fram till femsnåret på morgonen. Hennes allmänna råd till alla efter denna incident är: 'Ät aldrig bagel med lax'.
Tack och hej
Nej nu!
Linda och jag kommer flytta ifrån varandra i helgen, hon har fått en lägenhet vid mitt jobb och jag har fått en lägenhet i huset jämte. Skönt på ett sätt, trist på ett annat. Vi har liksom fått lite balans på vissa saker som gjorde att vi gick varandra på nerverna i början.
Tex:
- Istället för att skrika högt varje gång jag hittar en ny del till Fiffi (vår blonda hårboll) plockar jag lungt upp det, lägger det vid högen på elementet och vet med säkerhet att Linda inte kommer skrika på mig nästa gång hon kommer in i badrummet och hela golvet är som en djup sjö efter att jag duschat.
- Jag blir inte superarg varje gång jag hittar något av mina klädesplagg undanstuvade på de mest konstiga ställen (förra veckan hittade jag min favvo-skjorta nedtryckt i en skokartong) eftersom jag vet att jag alltid lånar Lindas fina kläder.
- Jag tjurar inte ihop varje kväll när Linda väcker mig runt tolv-snåret för att fråga om jag kan smörja in hennes rygg med brun-dove eftersom hon "inte når till mitten" och i gengäld går Linda med på att smörja in min rygg med kortison på morgonen när hon är sen (som vanligt) och superstressad.
- Sen....
...nja, nu kom jag inte på mer situationer där vi hittat en balans. Men tre är bättre än ingenting!
