Mobbing på alfapet.

Idag när jag i godan ro spelade ett parti alfapet på internet kom helt plötsligt fyra nya personer in (Emma, du vet den funktionen där man kan gå in och titta på andras matcher). Sen börjar de mobba tjejen jag spelar mot! Jag blir helt ställd, de säger massa fula saker, retar henne och frågar om hon är rädd. Efter en stund har jag återhämtat mig så pass att jag är beredd att sätta hårt mot hårt. Inleder med kommentaren:

-Det är bara personer med dåligt ordförråd som använder sig av svordomar.

Inser så fort jag skickat att detta inte lät så tufft som jag tänkte, därför fortsätter jag med:

-Himla moget och tufft att gå flera mot en.

Känner även här att jag inte riktigt får fram vilken kämpe jag verkligen är utan avslutar därför med:

-Stick nu tack!

Tur att man är artig in i det sista. Tyvärr försvann de inte utan förstörde min koncentration och hela spelet. Är detta inte skandal?


En av livets stora frågor.

Varför måste alla, och då menar jag alla huvudpersoner i deckare vara miserabla? Det är för mycket alkohol, det är rökning och det är dysfunktionella förhållanden. Det blir tjatigt, finns det någon oskriven lag som tvingar alla deckarförfattare att diktera huvudpersoner som är olyckliga jämt och ständigt?

Camilla Läckberg är däremot en författare som bryter mönstret, även om jag tycker att hennes sätt att skriva är lite simpelt anser jag att beskrivningarna av hennes huvudpersoner Erika och Patrik ger lika stor behållning som själva deckargåtan.

Kan Ni komma på någon annan som bryter mönstret?


Bye



Förebilder

Förra veckan tittade jag på ett gammalt klipp från debatt där Blondinbella var med och skulle försvara sig för att hon la upp bilder på sin blogg där hon drack, problemet var att hon inte var arton och att hon var en förebild för många tjejer. Senare läste jag ett inlägg om just förebilder på UnderbaraClaras blogg och jag kom på på varför jag tyckte det var så olustigt att BB fick sitta och försvara sig över hur hon kunde dricka när hon var en förebild. Det är alltid bara tjejer som ifrågasätts som förebilder! Tror Ni Micke Persbrant har fått en fråga om hur bra förebild han själv anser att han är? Att han borde ta lite ansvar som Sveriges största skådespelare och inte supa ner sig och hamna i tidningarna eftersom detta kan påverka de som tittar på hans filmer negativt? Nej, likså den här Kleerup, känd musiker som säkert många ser upp till, har någon sagt till honom att han måste tänka på sig själv som förebild när han lägger ut debattartiklar om att man bara kan skapa bra musik när man är hög?

Först och främst vill jag belysa problemet att man inte själv får välja huruvida man ska vara en förebild. Kvinnor och tjejer  blir automatsikt detta när de blir kända eller får en stor publik och för dem är det inte tillåtet att balla ur, göra bort sig, röka eller dricka för mycket eftersom då ifrågasätts deras roll som en bra förebild. Vem bestämmer att man måste vara förebild bara för att man är känd från början?  Visst borde man tänka mer på vad man gör men samtidigt, hur man utvecklar sitt förhållande till alkohol, fest och cigaretter under sin uppväxt beror inte på en enda förebild utan istället på en helthetsbild man får av samhället. Det dricks sprit på Nobelfesten, föräldrar dricker oftast på ett visst sätt till och med kungabarnen festar och smygröker. En förebild kan därför inte dra hela lasset och absolut inte om de som måste tänka i dessa banor bara är tjejer och kvinnor.

Slutligen vill jag bara påpeka att unga killar behöver förebilder att se upp till precis lika mycket som unga tjejer. Så om vi ska fortsätta att kasta automatiska förebildsroller på de som syns i media eller på annat sätt är kända så ska dessa hamna hos både män och kvinnor.  Media ska ifrågasätta föebildsrollen lika mycket hos manliga som hos kvinnliga. Därför Janne Josefsson, nästa gång ett debattprogram handlar om alkohol, rökning eller bantningshets, ta dit en manlig kandidat, jag själv skulle gärna se Micke P försvara sin roll som förebild i relation till alkohol. Eller varför inte bloggaren Dennis som lägger ut tips på hur man bild smal (senast jag läste var det genom att inte äta på fem dagar) och samtidigt ger kängor hit och dit till kvinnliga bloggare som han tycker är för feta. Jag skulle mer än gärna vilja höra hur han försvarar sin roll som förebild, vidare vill jag gärna att du frågar honom om han inte 'romantiserar' bantningen genom att inte visa dess nackdelar? Andra exempel på möjliga programgäster kan tänkas vara Kjell Bergqvist, valfri manlig komiker (för att även kunna ta upp mobbingaspekten då de har en tendens att hugga på allt som rör sig), Patrik Sjöberg eller Dregen. Tror Ni inte detta skulle bli ett debattprogram utöver det vanliga?

/Evelina


Rätt ska vara rätt

Märk väl Linda att jag nu tar en toarulle från mina föräldrar ner till Malmö och har således betalat min toaskuld för denna månad.

Linda anser att man endast är berättigad till två stycken 'rutor' när man har kissat. Jag hävdar att man behöver tre, Linda och jag har kommit överens om att jag varje månad ska betala tillbaka en toarulle för denna extra 'ruta' som jag använder vid varje toalettbesök. Vidare har vi också arbetat fram ett regelverk för 'nummer två' dock är omfattningen av denna för stor för att utveckla i ett blogginlägg men innehåller variabler som svårighetsgrad, yttre omständigheter, varaktighet och bakgrundsinformation. När arbetet kring denna är slutfört ska Ni få den fullständiga versionen.

Slutligen ytterligare ett inlägg i 'dåligt bordsskick-debatten' som jag anser är ett relativt begrepp, visst smaskar jag, vilket är en form av dligt uppförande men samtidigt kan man ifrågasätta huruvida din vana att ta en halv macka, lägga tillbaka en del, bre på lite smör och toppa med en halv skinkbit där även denna överblivnina halva åker tillbaka till de andra. Fortsättning följer när du  sticker ner en sked i valfri maträtt och äter detta på direkten. Jag anser inte att du ensam kan leka 'veta bäst' när det gäller bordskick och uppförande utan att ta i beaktning dina egna fel och brister. Sen har både du och jag förmågan att skärpa till oss när vi är ute och äter eller med okända folk. Därför kan vi väl deklarera för de som läser att vårt dåliga matuppförande endast uppstår då vi är ensamma eller i sällskap med personer vi känner väl.

Nu ska jag till Malmö, ska jobba ikväll=).

***

Några funderingar medan jag dricker kaffe:

Varför måste alla mammor/pappor bli så sjukt organiserade? Det är fan inte hälsosamt (kommer från BVC och "vi ska försöka få en till nu medan Ludde sover så bra - snack" och resekit (skojar inte) med blöjor, leksaker, extrakläder, alvedon, tält och förbandslådor- utifall något skulle hända på vägen). Orka?!

Varför alla damer över 50 klipper sig kort- kort. Vill de visa öronen eller tror de att håret ska se tjockare ut? Alla kan väl inte ha samma frisyr- smak?

Kan jag ha legat med Lasse Kronér på fyllan? Min dotter är grymt lik honom:)

jag igen (K)

var inte klar. får bli ännu ett klagobrev för att rensa tankarna. bloggen fungerar som mycket: berätta roliga anekdoter, klistra in bilder i, hålla kontakten genom och framförallt- skriva sånt man har i huvudet som man inte vet var man ska göra av. skönlitterärt eller ej.

kom hem från en två veckors lång och skön julhelg i skogarna. var lite sugen på att åka upp till huvudstaden ändå. kändes skönt att få hem Meja till vardagen, para ihop henne med hennes far, träffa vänner och fixa inför flytten. men redan efter forum började ångesten infinna sig och dagarna i transportsträckan räknas ned. efter några timmar satt jag vid datorn och tänkte ta en bild att lägga upp på bloggen (tar alltid i photobooth, eller vad heter den?). när jag fått upp programmet märker jag att bilderna på mig och min dotter är raderade och kvar finns bara bilder på huset manliga deltagare. förvisso även datorägaren men ändå. kunde inte mina super coola bilder med lustigahuset effekter fått ligga kvar? utraderad och trött grinade jag som en sill. patetisk- precis. men är man blödig så finns det inte så mycket man kan göra annat än att blöda tills det stoppar. eller stoppas. 

nåväl. listor är bra för själen. här kommer en klassisk "att göra lista" för den (något sånär) närmsta tiden:

* skriva poesi. japp, jag tror att det kan vara min grej. Alanis Morisette är inte bara låtskrivare utan också poet (en hårfin skillnad i vissa fall, jag vet!). inte så många som känner till det.

* gå en distanskurs i att skriva reportage. yes, jag ska öva så jag är laddad till nästa skolår.

* skriva en bok, men det kommer dröja.

* börja på medveten närvaro. javisst! det låter flummigt men bra för en sån som mig som alltid är någon annanstans. det ska vara bra för koncentrationen bla.a.

* bli grymmare på grammatik- jag är ett skämt!

* läsa mycket för Meja. berätta sagor & sjunga. jag vill att hon ska börja prata tidigt så hon kan säga vad det är hon vill på dagis sen.

* inte dricka någon alkohol. endast vid ytterst festliga tillfällen i så fall. jag tål ju faktiskt ingen alkohol alls, det bör vara ett tecken.

* få ihop en bildserie av mina "luffarbilder" till en fototidning. 

nu ska jag sova så jag orkar upp med Puttan i morgon. Adjö! 

~~~~~~~

När barnet susar i sin kammare och mörkret tätnat utanför fönstret och det ända ljud man hör är grannens sågande ovanför, är det lätt att känna att väggarna kryper inpå en. Försöker vara kreativ, försöker att inte vara destruktiv och desperat, men förvandlas ofrivilligt till en bitch utan självrespekt och distans. Min man, som inte längre är min man, har träffat en ny. Det vet jag egentligen inte om för det har jag snokat mig till. Det gör ont. Kanske inte för att han har en ny utan mer för att jag inte har samma förutsättningar att över huvudtaget träffa någon alls. Barnvagn i förorten är inte det ultimata för att binda nya band. Jag vill iofs inte binda några röda band, men gärna några gula, blå och gröna. Eller framförallt- känna att jag har samma förutsättningar. 

Men jag har lovat mig själv att inte bli en bitterfitta. Det är lättare sagt än gjort i min situation, men det ska gå. I augusti ska jag plugga mitt sista år, i mars ska jag o Meja flytta vilket är lika med en hållbarare ekonomisksituation med mindre risk för provokation och nostalgi. Ibland måste man bara ha lite flyt och trycka på de där knapparna som får folk att ge en lite mer än man är värd. Jag ska försöka. Men framförallt, nu ska jag resa på mina tonårsben, sträcka på min förhållandevis långa rygg och stå där. Jag vet ju att jag är bra!

P.s, det här var förmodligen ingen intressant läsning, men jag var tvungen att meddela någon att vinden har vänt.

Godnatt

Aldrig som man tänkt sig

Vad hade jag tänkt mig?

En trevlig kväll med mina vänner, alldelses för mycket vin, roliga spel och massa skitsnack. Avsluta med att åka in till stan och träffa lite nytt folk.

Hur blev det?

Inte som jag tänkt mig.



 


Soprummet.

Jag har problem med soprummet, inte så att jag inte sorterar ordentliget (för det gör jag!) snarare har jag problem med att andra som inte sorterar.

Det börjar alltid med att jag ser en sak som ligger fel, idag var det en plastpåse som låg i papperscontainern. Då svär jag lite och flyttar palstkassen till hushålslavfall (där den ska vara), sen ser jag att i plastpåsen ligger lite konservburkar som absolut inte(!) ska vara i papperscontainern, då går jag och lägger dem i hårda metallförpackningar. Väl där upptäcker jag en glasflaska, tar upp den och lägger den rätt, osv.

Jag kan bli kvar i soprummet i över en timma och sortera andras sopor, det slutar alltid med att jag får något äckligt över mig (idag var det tonfiskvatten från en konserv) och måste avsluta för att jag inte står ut med min egen stank längre.

Så nu undrar jag: HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA ATT LÄGGA RÄTT SOPA I RÄTT CONTAINER?

PS. Det står tom skrivet på sju(!) olika språk, vad som ska vara vart. DS

Tidningen igen

I dagens tidning:

'Burmas mest kände komiker (...) dömts till 45 års fängelse för att han utan tillstånd från myndigheterna organiserat hjälpinsatser till dem som drabbats av cyklonen Nargis. (...) Vid gripandet beslagstog polisen hans dator och flra förbjudna filmer till exempel amerikanska Rambo. Straffet kan komma att förlängas ytterligare.'

Det känns som om detta sker i en annan värld. Otäckt.

En annan rubrik på rörande ett helt annat ämne:

'Odlade urinrör håller måttet'


Funderingar

Hittar detta i tidningen:

'All uppvaktning på  min födelsedag undanbedes vänligt med bestämt. Respektera min önskan.'

Frågor på detta:
1. Hur kan man ha en sådan motvilja mot uppvaktning?
2. Är man säker på att någon hade firat en överhuvudtaget?
3. Varför låter man så arg, är inte en födelsedag någor roligt?
4. Igen, varför har man sådan motvilja mot att bli uppvaktad???

Titta eller inte titta?

Håller helt med föregående talare. När jag bodde i Schweiz var det strikt förbjudet för mina kidz att titta på tv. Detta hade när jag trädde in i bilden (då var de 6 & 8 år) urartat till ett  'smyg-tittade-på-teve'-beteende. När de var hemma hos kompisar vill de bara sitta framför teven och om jag var på en annan våning kunde de sitta framför teven utan ljud tills jag upptäckte dem. Väldigt osunt beteende enligt mig. Jag antar att de första de kommer göra när de flyttar hemifrån inte är att röka 'fritt' på sin egen balkong utan istället köpa en teve och titta dygnet runt.

Bye

Det var bättre förr...

Många 'gubbar' på jobbet använder sig av frasen 'det var bättre förr', man hör aldrig kvinnor säga samma sak. Fast å andra sidan har de inte alltid haft rösträtt, makt och rätt till utbildning. Om så hade varit fallet hade vi kanske också tyckt att det var bättre förr.  

Mat&Snus

Jag har absolut ingen äckelmage, jag kan diskutera kräk samtidigt som jag äter om det så krävs. Men när det kommer kunder till jobbet, beställer mat av mig för att sedan börja gräva med fingrarna under överläppen för att  få ut sin prilla lössnus då är det sånär att jag börja hulka. När de sedan tar samma fingrar, torkar av dem lite under disken och börjar leta fram pengar i plånboken som de räcker till mig, då måste det vara nära till toaletten. Hua!

svar på utkast om Lidl..

Innan inlägget ens är klart känner jag att jag måste haka på. Såg på Outsider för länge sen när det handlade om "container- letare". Mest var det ungdomar med dålig ekonomi som klättrade ner i containrar och plockade åt sig saker som folk hade slängt. Det kunde vara mattor eller stolar i vissa fall även begagnad mat. De som ägde containerna, typ hyresföreningarna och så, hade börjat sätta lås på dem så att ingen- inte någon- skulle kunna klättra ner och leta gratis fynd. 

Till vilken nytta då?! Är det inte jobbigare och framför allt mer oekonomiskt att anställa en gubbe (eller tant) som ska skruva fast alla lås. Och först köpa in dem då. Vad gör det att någon klättrar ner och tar saker, som någon annan inte vill ha, nu när det ändå tjafsas å mkt om att vi konsumerar för mkt? Låt folk ta de dem vill!  Och Lidl som snackar så mkt om att de är så himla billiga ( de är väl det förvisso men främst för att de importerar allt från Tyskland) de kunde ju blivit ännu billigare om de slapp köpa gift och anställa en avgiftar-gubbe! 

Peace!

Ingenting låter bra

Jag skulle vilja skriva något jättefint och genomtänkt om hur bra och stark jag anser att du är. Men det låter bara töntigt. Men jag tycker du är bäst.

Puss&Kram


Bibliotekskoll: Växjö

Det var verkligen ingen bra biblioteksupplevelse, jag tänkte precis skriva ett inlägg om hur mycket mysigare och mer mystiska biblioteken verkade vara i Stockholm än här i Växjö.

Såhär är det på  mitt bibliotek:

Om ni tänker er ljudnivån inne på en H&M butik en fredagseftermiddag men istället för detta ljud till ett bibliotek så får ni en rättvisande bild. Mobiler som ringer, mp3-spelare som har alldeles för hög volym, ljud från bärbara datorer som tydligt indikerar på att vedebörande spelar spel, höga skratt, smaskigt skaller etc. Böcker rivs inte ner av misstag, nej de kan lika gärna kastas i ett pågående gräl mellan två bullriga (förmodligen fd hockeyspelare) polare. Grupprummens dörrar är alltid vidöppna så man hör alla diskussioner (som oftast inte handlar om skolarbete), privata mobilsamtal i tysta lässalar (som mer regel än undantag handlar om sex, otrohet eller skitsnack om annan gruppmedlem) och slutligen detta oändliga spel mellan tjejer och killar. Det är som om vi är tillbaka på lekis igen, tjejer 'jagar' killar genom bokhyllor eftersom de har 'retat' dem. Allt eskalerar i en gruppkram/halvhångel-hög (valfritt) gärna med ett ytterligare antal frivilliga som hoppar in i stundens hetta för att 'hjälpa' sin sida. Suck.

Är det bara jag eller ska inte ett bibliotek innebära 'största möjliga tystnad?'. Nej själv skulle jag bli glad om bibliotikarien gav mig eller någon annan ett strängt ögonkast när det pratades eller ve och fasa, en mobil ringde. Men det är förmodligen att hoppas på för mycket.

PS. Precis uppsnappat: 'Jag läser boken efter tentan istället', vilket ljushuvud, han lär klara den med bravur?! DS
PS2. På frågan om jag är bitter för att jag aldrig få vara med i tjej/kille spelet väljer jag att inte lämna några kommentarer DS2

Funderingar och lösningar

Var ute och tittade på lägenheter när jag såg en lapp på en brevlåda mitt ute i radhusidyllen: ÄGAREN TILL HUNDEN SOM BRUKAR PISSA PÅ MIN BREVLÅDA ÄR DÖDENS. MVH LENNART JOHANSSON. Jag kunde riktigt se den dåliga grannsämjan framför mig och rullade snabbt vidare till nästa visningsområde. Han verkar vara en riktigt gangster den där Lennart Johansson. Det som förbryllar mig lite är hur någons hund kan vara så lång att den kan kissa PÅ brevlådan och inte bara träffar stolpen. Fast det är klart, är de ovänner så kanske han lyfter upp sin hund så att den ska träffa Lennart Johanssons postlåda. Så måste det nog vara...

Frihet?!

Jag är arg! Mer precist är jag arg på alla som begår övergrepp, det kan vara rån, våldtäkter eller misshandel. Jag kom på att jag var arg igår, när jag runt tio skulle gå hem från jobbet, en sträcka på kanske fem kilometer. Trots att jag aldrig har blivit utsatt för något av de ovan nämna är jag orolig när jag går själv på kvällen, jag hoppar till varje gång någon går eller cyklar förbi mig. Jag är rädd när jag går genom områden som inte är upplysta och där inga andra männsikor befinner sig som skulle kunna höra mig skrika om något hände.
Att begå ett brott mot någon kränker inte bara detas intrigitet och utsätter dem för något som de kommer få leva med hela livet utan begränsar samtidigt min frihet. Det är inte lika självklart för mig att cykla hem efter en kväll på krogen eller gå någonstans själv när det börjar bli mörkt då man dagligen kan läsa i tidningen om gruppvåldtäkter mitt i stan, överfall utanför statoil och misshandel vid busshållsplatser.

Fega människor är det, personer utan självförtroende och riktiga vänner, sådana som faller för trycket och inte har någon förmåga att tänka sig in i andras situationer, eller förstå hur de förstör för den som blir utsatt och i förlängningen: hur de förstör även för sig själva, det utvecklas fördomar mot vilka allmänheten 'tror' det är som är skyldig, misstänksamheten ökar och vänligheten mot okända människor minskar. Är det så vi vill att vårt samhälle ska se ut?

Jag borde utveckla detta inlägg ännu mer, men nu har jag jobbat upp för mycket ilska, inget vettigt kommer ut. Nu ska jag gå och ta mig an lite strukturprocesser istället för att lugna ner mig.


Hur man bäst undviker att plugga.

Lite tips för att undvika studier.
-handla på internert, tradera föredras då man kan göra riktiga kap utan att bli ruinerad (för att ytterligare stärka mit påstående refereras till inläggen om den superdyra stolen)
-diska, man kan inte plugga ordentliget om det finns disk, alltså disk före plugg
-städa, samma argument som ovan
-skriv att göra listor angående pluggandet, använd din finaste handstil och gärna med illustrationer för att du verkligen ska förstå hur du ska plugga och i vilken ordning du ska göra det.
-lunch?! börjar bli hungrig, alla vet att det inte blir någon bra inlärning på tom mage, därför är matlagning här att föredra.
-vänner-avsnitt, eller annan valfri serie, du måste unna dig saker för att hitta motivationen att plugga. Lägg undan tankarna på studier och titta på 1 alt. 2 avsnitt av din favoritserie.
-kaffe?! börjar känna sig sömning, bäst att koka lite kaffe för att få upp studietakten igen.
-dåligt med motivation? Unna dig ett avsnitt till (eller två).
-Klockan redan fem? Eftersom du har bestämt att du bara ska plugga till fem (för att hålla stressen på en hanterbar nivå)behöver du nu inte plugga längre utan kan med gott samvete lägga undan böckerna till förmån för teven, internet eller valfri skönlitterär bok.

Trevlig dag!


Tidigare inlägg
RSS 2.0