Nej nu!

Shit vad trist att ingen skriver, därför ska jag nu ta mitt ansvar.

Linda och jag kommer flytta ifrån varandra i helgen, hon har fått en lägenhet vid mitt jobb och jag har fått en lägenhet i huset jämte. Skönt på ett sätt, trist på ett annat. Vi har liksom fått lite balans på vissa saker som gjorde att vi gick varandra på nerverna i början.

Tex:
- Istället för att skrika högt varje gång jag hittar en ny del till Fiffi (vår blonda hårboll) plockar jag lungt upp det, lägger det vid högen på elementet och vet med säkerhet att Linda inte kommer skrika på mig nästa gång hon kommer in i badrummet och hela golvet är som en djup sjö efter att jag duschat.

- Jag blir inte superarg varje gång jag hittar något av mina klädesplagg undanstuvade på de mest konstiga ställen (förra veckan hittade jag min favvo-skjorta nedtryckt i en skokartong) eftersom jag vet att jag alltid lånar Lindas fina kläder.

- Jag tjurar inte ihop varje kväll när Linda väcker mig runt tolv-snåret för att fråga om jag kan smörja in hennes rygg med brun-dove eftersom hon "inte når till mitten" och i gengäld går Linda med på att smörja in min rygg med kortison på morgonen när hon är sen (som vanligt) och superstressad.

- Sen....

...nja, nu kom jag inte på mer situationer där vi hittat en balans. Men tre är bättre än ingenting!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0